februari 15, 2009 vid 10:41 e m (Läget)
Vad skamsen jag känner mig för att inte ha skrivit här på ett sådant långt tag. Jag har varit upptagen med skolarbete och har helt enkelt ignorerat denna blogg sedan dess. Lusten att fortsätta skriva på min gamla TV-blogg har däremot vuxit och mycket har hänt på den fronten. Om jag får er tillåtelse att skryta lite så kan jag berätta att jag har upmärksammats av Sveriges Radio ochs tällde för ungefär två månader upp för en intervju om amerikansk satir och nyhetsvärde. En av mina recensioner har också fått pris av Unga Skrivare i Västra Götalands län. Men nog om TV!
Som en bieffekt av skrivkramp har jag också fått läskramp. Jag har inte längre samma lust att sluka böcker som jag hade mitt under Harry Potter-hysterin (jag är ju del av Harry Potter-generationen) eller mitten av högstadiet då läroböcker varvades med bestsellers. Men idag återfick jag smaken av den gamla goda tiden då jag spenderade två timmar under mitt stora duntäcke med en bok av Albert Camus. Jag gör för tillfället en mental lista över böcker som jag planerar att läsa och analysera. Dessa är i alla fall de böcker jag har läst sedan mitt senaste inlägg:
- Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
- Främlingen av Albert Camus
- Sofies Värld av Jostein Gaarder
Som Ni märker är det inte särskilt många. Men jag kan dock ge er smak på vad för böcker jag planerar att läsa inom en väldigt snar framtid. Som ni kommer att märka är det inte de mest avancerade böcker.
- The Further Adventures of a London Call Girl av Belle de Jour
- The Bell Jar av Sylvia Plath
- Revolutionary Road av Richard Yates
- Marley and Me av John Grogan
- Änglar och Demoner av Dan Brown
Jag har redan börjat på Belles bok och likt dess föregångare kan jag knappt lägga ner den. Jag är ingen beundrare av chic-lit, men Belle ha varit delaktig i skapandet av en ny genre som kallas för tart-lit. Böcker som benämns som sådana har alltid en kvinnlig protagonist som öppet vrakar bland män och kvinnor och inte drar sig för det som anses vara lite för kinky. Ofta är dessa böcker också skrivna av otroligt intelligenta varelser som gör det hela till lite mer finkultur (lite mer – inte mycket). Mig gillar!
Tills dess mina kära vänner önskar jag eder en fortsatt trevlig dag. ag lovar att jag återkommer så snart jag kan.
Kram!
Leave a Comment
november 13, 2008 vid 10:57 e m (Egna noveller)
Tags: krig, Litterär Gestaltning, novell, offer
Det var länge sedan jag skrev någonting här nu men jag tänkte att det kanske var dags att ni fick en smak av det jag brukar skriva. Jag har som bekant haft en fruktansvärd skrivkramp i ett par år nu och jag hoppas att 100-poängskursen Litterär gestaltning kan bota den. För några veckor sedan fick vi uppgiften att skugga en person och sedan skriva en kort novell där denna person är med. Jag var tyvärr sjuk denna lektion så jag fick slänga blicken utanför köksfönstret och se vilka typer som smög omkring utanför där. Jag såg en ung kvinna som skyndade sig till busshållplatsen. Ni får gissa er till vem hon är i min novell.
Annars vill jag bara tillägga att jag inte är särskilt nöjd med det jag skrivit. Speciellt titeln som är förfärlig.
Maggie Epstein hade precis varit ute och plockat maskrosor ifrån diket. Hon kom in i hallen och hörde bankande från vardagsrummet. Hon lämnade sina saker i köket och sprang till dörröppningen in till vardagsrummet. Hon såg vad som skulle komma och höll för öronen när pappa Brian svor åt TV-apparaten. Han rynkade pannan och bankade fjärrkontrollen i bordet och näven på TVn. När TVn ändå inte visade någon bild utan stod där och glodde svart på honom hojtade Brian en svordom och efter den följde en kaskad av fula ord och beskyllningar av staten, fienden och människosläktet. Men Maggie hörde inte det. Hon var upptagen med att hålla för öronen och tänka på någonting annat, denna gång tänkte hon på den stora eken inne i skogen som hon brukade klättra i. Om hon bara hade fått snickra klart på kojan så kunde hon ha bott i den hela tiden. Hon hade kunnat sova där, leka där, äta mat där. Hon kunde ha lagat mat till pappa, mamma och storebror när de kom och hälsade på. Hon skulle ha lagat glass med varm chokladsås till dem för när kojan var klar så skulle kriget säkert vara över och glass och choklad skulle ha börjat säljas i affären igen. Det önskade Maggie varje dag: att kriget skulle vara över. Då skulle hon kunna ringa till farmor istället för att vänta på brevbäraren som kom väldigt sällan numera.
Läs resten av det här inlägget »
2 Comments
september 27, 2008 vid 11:01 e m (Krönikor)
Tags: jude, Kärlekens historia, Nicole Krauss, ord, språk, The Daily Show, yiddish
Detta inlägg publicerade jag på den andra litteraturbloggen Stunden Mit Felix. Enjoy!
Här kommer ett långt inlägg av mig. Var beredda på analys!
New York är faktiskt den region i världen med största andel judar utanför Israel. Det bor faktiskt fler judar i New York än vad det bor i Jerusalem. 12% av New Yorks befolkning hävdar vara judiska eller av judisk härkomst. (New Yorks befolkning var år 2005 ca 8,2 miljoner. You do the math!).
Som vi alla vet så är Leo en judisk flykting som bor i New York. Därför används väldigt många yiddish-uttryck i boken. Vi mötte tidigt på uttryck som tzaddik (rättfärdig person), kishkes (tarmar, inälvor), mispocheh (familj) etc. I den svenska utgåvan finns en liten ordlista på de sista sidorna vilket är förståeligt. Då undrar jag vad som står som översättning för ordet shvartzer.
På sidan 80 i den engelska utgåvan skall Leo inhandla en kostym. Följande står:
I fingered the material on a jacket. A giant shvartzer in a shiny beige suit an cowboy boots approached me. I thought he was going to throw me out.
Följande stod på nästa sida:
I looked like a clown. The shvartzer ripped aside the curtain with a smile. Läs resten av det här inlägget »
1 Comments
september 24, 2008 vid 4:41 e m (Min bok)
Tags: Kärlekens historia, Nicole Krauss
Eftersom detta är en litteraturblogg lika mycket som det är en skrivblogg så måste jag meddela er om den bok jag läser. Det är samma bok som vi läser i min kurs om litteraturvetenskap och jag valde att läsa den på engelska. På så sätt kombierar jag både engelska C kursen och litteraturvetenskapen. Boken vi läser är Kärlekens historia av Nicole Krauss. På engelska heter den History of Love.
Leave a Comment
september 11, 2008 vid 10:03 e m (Läget)
Tags: Jostein Gaarder, Sofies Värld, stundenmitfelix
Denna blogg är härmed inte den enda bloggen jag skriver på nu som handlar om litteratur. Min kulturgrupp och vår lärare i litteraturvetenskap bestämde oss idag för att skapa en gemensam litteraturblogg. Så här är den! Jag tänkte också bjuda er på det inlägget jag skrev i den idag:
Nu lägger jag Sofies Värld av Jostein Gaarder i bokhyllan igen så att jag kan fokusera på vår nya gemensamma bok. Men jag kan rekommendera den till var och en som är redo för lite existentiella problem och frågor. Det är som en lärobok om filosofi gömd i en roman; Väldigt häftig! Filmen är en av mina favoritfilmer också. Thomas Von Brömssen är med i den så man bör ju egentligen se den av ren göteborgspatriotism (ja, nu har jag hittat på ett nytt ord men min lärare i litterär gestaltning, Sara, säger att det är okej eftersom ett språk är i ständig utveckling och flyter. Om ni vill veta vad mer som flyter så bör ni läsa Sofies Värld).
Puss och kram///
Er wannabe-kulturtant Karin
Leave a Comment
augusti 14, 2008 vid 2:24 e m (Noveller (ej av mig))
Tags: Harry Potter, JK Rowling, novell
J.K Rowling hälsar i sitt bidrag till novellsamlingen What’s Your Story? att detta är prologen till boken som hon inte arbetar på, men det var kul. Här har ni novellen på 800 ord (791 om man ska vara petig).
The speeding motorcycle took the sharp corner so fast in the darkness that both policemen in the pursuing car shouted,”Whoa!” Sergeant Fisher slammed his large foot on the brake, thinking that the boy who was riding pillion was sure to be flung under his wheels; however, the motorbike made the turn without seating either of its riders, and with a wink of its red tail lights, vanished up the narrow side street.
“We’ve got ‘em now!” cried PC Anderson excitedly. “That’s a dead end!”
Leaning hard on the steering wheel and crashing his gears, Fisher scraped half the paint off the flank of the car as he forced it up the alleyway in pursuit.There in the headlights sat their quarry, stationary at last after a quarter of an hour’s chase. The two riders were trapped between a towering brick wall and the police car, which was now crawling towards them like some growling luminous-eyes predator.
There was so little space between the car doors and the walls of the alley that Fisher and Anderson had difficulty extricating themselves from the vehicle. It injured their dignity to have to inch, crab-like,towards the miscreants. Fisher dragged his generous belly along the wall,tearing buttons off his shirt as he went, and finally snapping off the wing mirror with his backside.
“Get off the bike!” he bellowed at the smirking youths, who sat basking in the flashing blue light as though enjoying it.
Läs resten av det här inlägget »
5 Comments
juli 28, 2008 vid 11:09 f m (Krönikor)
Tags: humor, sms, utdrag
En kanske onåbar dröm för mig är att jobba som komiker. Att få folk att skratta är den främsta gåvan av alla, mycket viktigare än att få folk att gråta. Humor och komik attackerar sådant du redan har en uppfattning om och kan vända känslor av hat till känslor av glädje. Jag tänker inte gå vidare in på exempel just nu utan tänker bara reflektera lite kring hur man är rolig. Jag tror att ens inre komiker kommer fram när man är sig själv. Humor är föränderligt liksom människan och trots att man inte kan omedelbart göra ett skämt roligt idag som inte vara roligt igår, så kan man lära sig och uppskatta detaljerna som gör skämtet (eller avsaknaden av detaljer, det kan vara minst lika roligt).
När jag har bestämt mig för att skriva en humoristisk text blir det omöjligt att skriva en sådan. Att säga: “nu ska jag vara rolig!” och sedan göra sig beredd vid skrivbordet sätter en enorm press på mig och jag blir ambivalent; inte nog med att jag har skrivkramp, jag tvekar om det jag skrivit verkligen är kul. Genom att bestämma sig för att vara rolig glömmer jag bort detaljerna, för det är ju de som gör skämtet. Men detaljer kommer inte automatiskt när man bestämmer sig för det. detaljer är omärkbara och chockar, förstummar när man minst anar det. Det är ju därför de är detaljer.
Läs resten av det här inlägget »
3 Comments
juli 18, 2008 vid 2:03 e m (Krönikor)
Tags: chiclit, Harry Potter, igenkänning, JK Rowling, Katarina Wennstam, känslor, Sören Olsson och Anders Jacobsson, Smuts, utdrag
Eftersom jag är gjord av sten och saknar själ (den sålde jag till Djävulen för att ha råd med en TV) så blir jag sällan tårfylld när jag läser böcker. Jag har gråtit när jag läst två gånger och det var när:
- Sirius dog i Harry Potter och Fenixordern
- de sista 30 sidorna av Harry Potter och Dödsrelikerna
Att ge sig på att skildra riktigt känslomässiga stunder i noveller/romaner är ganska riskfyllt. Läsaren kan bli förvirrad, tyngd eller frustrerad. JK Rowling hade vid dessa två tillfällen en rejält övertag. Detta var från den femte och sjunde boken i serien vilket innebär att jag redan var nära karaktärerna i fråga. För mig hade de redan blivit mänskliga och jag hade lärt känna dem och jag kunde känna igen mig själv när jag läste om deras liv, rutiner och dylikt. Hypotetiskt så krävs det alltså en igenkänningsfaktor för att en för mig okänd författare skall kunna beröra mig tillräckligt mycket att jag brister ut i gråt. I en chiclit-bok fungerar det inte. Jag känner inte igen mig i huvudkaraktärens sökande efter kärlek för jag är, som sagt, gjord av sten.
Läs resten av det här inlägget »
Leave a Comment
juni 29, 2008 vid 7:43 e m (Läget)
Tags: kritik, skrivkramp
Till och med när jag skall skriva detta första inlägg tillåter varken min hjärna eller mina fingrar mig att dela med mig av det jag stått ut med: skrivkramp. I drygt tre år har ingenting vettigt eller tillfredsställande skrivits av mig. Jag som brukade få komplimanger för min förmåga att trollbinda läsare. Jag skapade nya världar för mina yngre kusiner och berättade sagor för dem vid sängkanten. Visserligen har läget förändrats. Jag har vuxit, är snart “vuxen”. Det jag skrev under min storhetstid är inte längre lika imponerande ty en fjortonårig blyg flickas memoarer bedöms annorlunda jämfört med en bombastisk sjuttonårings. Det var vid mitt matbord i torsdags då jag bestämde mig för att ta mig i kragen. Jag har blivit inspirerad till att skriva och försöker att långsamt bearbeta mina karaktärer, handling och utgång. Men det kommer att ta tid. Därför lär det också ta tid mellan mina inlägg. Jag välkomnar kritik, konstruktiv sådan och hoppas att ni får en trevlig läsning. Så småningom i alla fall.
// Karin
1 Comments
