Till och med när jag skall skriva detta första inlägg tillåter varken min hjärna eller mina fingrar mig att dela med mig av det jag stått ut med: skrivkramp. I drygt tre år har ingenting vettigt eller tillfredsställande skrivits av mig. Jag som brukade få komplimanger för min förmåga att trollbinda läsare. Jag skapade nya världar för mina yngre kusiner och berättade sagor för dem vid sängkanten. Visserligen har läget förändrats. Jag har vuxit, är snart “vuxen”. Det jag skrev under min storhetstid är inte längre lika imponerande ty en fjortonårig blyg flickas memoarer bedöms annorlunda jämfört med en bombastisk sjuttonårings. Det var vid mitt matbord i torsdags då jag bestämde mig för att ta mig i kragen. Jag har blivit inspirerad till att skriva och försöker att långsamt bearbeta mina karaktärer, handling och utgång. Men det kommer att ta tid. Därför lär det också ta tid mellan mina inlägg. Jag välkomnar kritik, konstruktiv sådan och hoppas att ni får en trevlig läsning. Så småningom i alla fall.
// Karin
Mikkan sa,
juni 29, 2008 vid 10:25 e m
Inte tillfredställande?! Ta mig baklänges (gentle, please) du som är så duktig! Du har då i alla fall tillfredställt mig, och då har du skrivigt om grejer som jag inte i annat fall tycker är rolig att läsa om. Jag vet folk som är bra i sängen, jag vet folk som är bra i köket, men Du Karin, du är bra i bloggen! ;D